Urkhole

På en gata i en stad i en kommun i ett landskap i ett land i en världsdel på en planet i ett solsystem i n galax i universum i överallt och lite till står ett hus.
I huset bor ingen och ingen kommer någonsin att bo där. Huset har inga vänner och alla tycker illa om det och husen runt om har flyttat till finare kvarter.
Huset är väldigt fult, det har alldeles för små fönster fast det är inne med stora. Dörren är jätteful och färgen på huset ska man inte tala om.
Nu ska huset rivas och ingen kommer sakna det.
Grävskopor och lastbilar är framkörda och man är redo att börja rivningen. Men just när man ska köra gasen i botten över det och mossa sönder det till molekyler ropar en tant: -stopp för helvete!! Alla undrar vad som händer och huset skiner upp. Har tanten kommit för att hjälpa det och kanske till och med flytta in?
Alla häpnar tanten går mot huset och huset öppnar dörren. Men då stannar tanten alldeles vid staketet.
- Det var tur för er att ni inte körde över den här, min blåste bort i förrgår.
Hmmm tänker huset. -Blåste hennes hus bort?
Tanten går fram till brevlådan och rycker upp den ur marken.
Ååå tänker arbetarna som hade tänkt som huset. Det var ju klart att ingen skulle flytta in där.
- HAHAHA det var det fulaste hus jag sett. Varför står ni bara där? Meja ner skiten till molekyler.
Brruuumm!! låter det när maskinerna startar och Krassshhh!! Låter det när huset mejas till grunden blir till molekyler.
Stoftet blandas med sand används till vägarna på vintrarna.
Idag har det byggts upp nya hus där huset stod fina stora hus med stora fönster och ingen kommer ihåg det gamla för det va ju så fult.