Ludwigs dagbok 2

Tadzjikistan

Dag 3. Fredag
Då vårt besök i Kongo-Kinshasa blev så kortvarigt, det var egentligen menat att vi skulle spela i 2 veckor men vi blev utvisade efter 2 dagar. Så idag tog vi första planet ivög från det här rövhålet.
Vi kom fram till Dusjanbe på eftermiddagen, jag ser berg jag ser betong. Precis som hemma i Bonn.
Vi hoppar på en pansarvagn som numera tjänar som en skolbuss, denna tar oss till en betongbunker utan fönster som tydligen tjänar som hotell. Å jag längtar så efter mina tjänare som jag fick lämna hemma (man fick inte ta med personer med rabies). Shit också! Jag glömde släppa ut dom ur burarna och lämna mat! Fan, dom var ju inte ens billiga 1809. När jag tänker efter så har de ju inte rört sig på 150 år, de måste ha varit deprimerade, jag som tyckte jag behandlade dom så väl.
Framme på hotellet så blir det supa av. Vi röker upp soffmöblerna från 1915 och sen slår vi sönder allt vi kan hitta inklusive piccolon som vi också testar att röka, vi skriver upp honom på rummet, det blir 100 somoni.
Sen är det dags för kvinnor. Jag och M.C tar oss ner på en stor gata mitt stan, där finns många damer.  
Jag hittar en som är mycket vacker, jag vill ta hennes oskuld, jag vill bli hennes man. Jag frågar efter hennes far för jag måste gifta mig med henne, omgående. Jag ser hur M.C får en bunt sedlar av henne, skumt tänker jag. Hon visar mig till ett mörkt rum där jag går in, haha smaka på det här Mozart din gamle skäggbjörn, tänker jag. Men plötsligt får jag en knuff i ryggen och jag faller med huvudet in i en sten.

Dag 4-5-6-7-8-9.... Lördag
Jag vaknar i en lastbil mitt ute i igenstan, ingen i bilen kan prata tyska men det vet jag ju inte för jag är döv. Vi åker i 3 dagar och kommer sedan fram till ett läger. Jag får en hacka och en spade, de pekar på ett hål. Jag hackar i flera månader. Om ni läser detta så kan ni väll komma och hjälpa mig för jag har drabbats av en extremt djup hemlängtan och saknad av min cembalo.

Tack och hej leverpastej // Ludde Van B

Haha det kan du glömma att vi ska din stofil, och du kan också passa på att glömma att vi betalar dig för den här skiten // Tack för din medverkan, vi på Urkhole

image29

Kommentarer:

Lämna ett spår:

Wow här kan man skriva sitt namn, bästa att testa:
Kom ihåg mig?, för ingen annan gör det

E-Mäjl: (publiceras kanske)

URL/Bloggadress:

Vilken rolig ruta, den är helt fyrkantig:

Trackback
RSS 2.0